Turkiskt bad, eller hamam är en gammal tradition från 1200-talet. Denna bastu-och badritual lever kvar än idag.

Förr i tiden var det vanligt att besöka ett hamam för man helt enkelt inte hade rinnande vatten hemma. Badet hettas upp genom att man eldar under golvet och värmen sprids genom murbruk och golv. Mitt i rummet är navelstenen, denna sten kan upplevas som väldigt varm när man kommer in i ett bad. Meningen är att man här skall lägga sig innan tvagning för att kroppen skall bli varm och porerna öppnar sig.

I ett hamam möter man inga pooler, allt vatten finns i olika hoar och kärl eller rinner ut direkt från kranar. Det ansågs smutsigt att doppa sig i en pool där andra varit. Ånga skapas av den naturliga värmen.  Förr såg man skillnad på statusen hos folk även i ett hamam, de fina kvinnorna kom i badtofflor med klackar, hade exkluxisva tyger och handdukar och vackra exklusiva tvålkoppar.

Under ottomanska tiden var hamam en mycket viktig del av vardagen, kvinnor träffades här, blivande svärdöttrar synades. Det sägs till och med att om en man nekade sin fru ett besök så var detta en anledning till skillsmässa.

Så här går det till när man besöker ett hamam:

Behandlingen börjar när kroppens porer öppnar sig på grund av den fuktiga luften, vilket medför att det mesta av smutsen kan tas bort med hjälp av denna speciella handske.

Efter en sköljning blir kroppen insmord i tvål och åter igen grundligt skrubbad. Här kommer det visa sig snabbt att du faktisk inte är så ren som du kanske trodde. För snabbt fylls vattnet och tvålen med hudens många små orenheter och avlagringar.

Efter ”tvättningen” avslutas det med en oljemassage där leder och muskler mjukas upp. Detta är en helt perfekt avslutning på ett par härliga timmar!

Idag finns flertalet ställen att bada hamam på.