Kategori: Karibien (Sida 2 av 8)

Resesidan.se om St Lucia

St Lucia, med hopp om valar

St Lucia i Karibien är en grön och kuperad liten ö. Här är inte hotellen lika många och på ön finns både vacker flora och spännande fauna.

Anna Busk skriver om sitt besök på St Lucia, med hopp om valar.

Den femte ön vi besöker är St Lucia. Idag ska vi åka på val- och delfinsafari, något vi sett fram mycket emot. Självklart finns ingen garanti för att vi verkligen kommer att få se några valar, men vi håller tummarna!

På förmiddagen går vi en liten sväng i butikerna i terminalbyggnaden och hittar en skylt vi aldrig har sett förut… Redo för jordbävningar? Det har överhuvudtaget inte slagit mig att vi är i en del av världen där sådana kan inträffa! Och det är helt klart mycket man ska hålla sig borta ifrån, ifall det skulle bli jordbävning.
Resesidan.se om St Lucia

Något inhandlat blir det inte, utan vi går tillbaka till båten för att äta lunch innan vi beger oss ut på safarin.

Plötsligt hör vi musik på avstånd och snart ser vi en parad komma gående, med flera olika orkestrar och då minns vi att vi fick veta innan vi åkte att vi skulle komma till St Lucia på dess nationaldag! Och firar gör man uppenbarligen ordentligt.

 

Laddade för en eftermiddag till havs beger vi oss iväg. När vi fortfarande var kvar hemma tänkte vi att det kanske kunde bli kyligt ute på havet, så vi tog med vindkläder att kunna dra på oss. Så här i efterhand framstår det som lite fånigt. Kyligt?? I Karibien?? Nja… Men möjligen skulle man kunna använda kläderna för att skydda sig mot den obarmhärtiga solen som ständigt gassar. Jag smörjer mig med tjocka lager solskyddsfaktor 30…

Resesidan.se om St Lucia

Vi plockar upp passagerare från ytterligare ett kryssningsfartyg och styr utåt. Det vågar en del, men inte så att vi mår illa. Vi ska ut på riktigt djupt vatten, ju djupare desto bättre. Sedan är det bara att speja, vänta och hoppas. Kaptenen uppmanar oss att vinka, peka och ropa om vi skulle få syn på någonting ovanligt. Han försäkrar oss att de nästan alltid ser någonting, i 85% av alla turer har de lyckan med sig. I början är stämningen på topp, alla dricker rum punch, äter popcorn och hänger över relingen för att se så mycket som möjligt. Efter en stund ropar någon till och pekar föröver – och där ser vi en delfin som hoppar! Lyckan ombord är fullständig när ytterligare en visar sig till höger om båten!

Resesidan.se om St Lucia

visar sig till höger om båten!

Sedan blir det dessvärre inte så mycket mer. Kaptenen åker längre söderut än han brukar, och ger oss en vacker vy över Pitonerna, men några valar vägrar dyka upp. Han har kontakt med andra båtar i området, men ingen har sett någonting.

Men vi sörjer inte för det, även om det naturligtvis hade varit häftigt att ha fått se en val på nära håll. Vi hade en trevlig eftermiddag på båten och fick dessutom se de regnskogklädda vulkanerna The Pitons på nära håll, och det är inte fel det heller!

Resesidan.se om St Lucia

Eventuellt hade det varit bra att dra på sig vindjackan, kan vi konstatera i efterhand. Solen tar rejält på sjön…

Imorgon avslutar vi öbesöken med jeepsafari på Antigua!

 

Resesidan.se om Barbados

Barbados, ön som knyckte en del av mitt hjärta

Anna Busk kryssar vidare i Karibien och denna gång tar turen henne till Barbados.
Eller som Anna själv skriver, “Barbados, ön som knyckte en del av mitt hjärta”.

Även idag har vi bokat en rundtur, i vår ambition att se så mycket som möjligt av varje ö. Det är ju det som är det fina med kryssningar, att man kan välja själv vad man vill ha för sorts semester! Det går utmärkt att bara sola och bada och precis lika bra att välja fart, fläkt och äventyr eller som vi, att turista och se så mycket som möjligt.

Resesidan.se om Barbados

Vi reser norrut från Bridgetown och passerar många hotell och flotta villor. Guiden berättar var alla kändisar bor och har bott. Med jämna mellanrum får vi en glimt av havet och det vore inte dumt att få luta sig tillbaka i en av solstolarna längs stranden!

Barbados är också en relativt låglänt ö, men har en del högre partier i inlandet, vilket vi blir varse. Vårt första stopp blir nationalparken Farley Hill och härifrån har vi en enastående utsikt över den lite vildare östkusten. Vi stannar också längs vägen och fotograferar kuststräckan. Där står en man med ett gäng kokosnötter, en machete i högsta hugg och en kylväska med hemmagjorda drycker i omärkta plastflaskor. Det känns väldigt långt från vad vi är vana vid! På ett ställe ser vi även granatäpplen växa längs vägkanten och det är nästan chockartat att se dem där. Även som vuxen behöver man uppenbarligen påminnas om att saker och ting inte uppstår ur tomma intet i fruktdiskarna på ICA… Vi slingrar oss nerför sluttningarna och passerar många hus, byar och bananplantager. Barbados är en av världens mest tätbefolkade stater och det är lätt att förstå. Varje vrå av ön känns bebodd.

Barbados utsikt

Enligt programmet för turen ska vi få besöka en strand och det får vi. På östkusten, som är betydligt vildare än västkusten och mer lämpad för vattensport än solbadande, stannar vi vid Bathsheba Beach. Och vilket ställe! Trots avsaknaden av den klassiskt vita sanden och turkosa vattnet så är stället nästan övernaturligt vackert. Jag strosar runt på den öppna gräsmattan ner mot stranden och fotograferar och fotograferar. Här vill jag stanna längre!

Resesidan.se om Barbados

Men stunden vi fått går fort och vi måste åka vidare. Upp och ner fortsätter vi att färdas, mot vårt sista stopp på den här turen. Vi stannar vid Gun Hill Signal Station, ytterligare en plats med hänförande utsikt över det omgivande landskapet. Dessvärre regnar det en aning när vi kliver ur bussen, och vi väljer att prova den lokala ölen Banks på terrassen istället för att gå upp till den högsta punkten.

Resesidan.se om Barbados

Därefter är det dags att åka tillbaka till båten. På kvällen lämnar jag Barbados efter en helt underbar dag som avslutades med varsin Lava Flow på balkongen, men en del av mitt hjärta lämnade jag kvar där. En dag ska jag åka tillbaka!

Imorgon ska vi besöka St Lucia, och nu är det dags att bli lite äventyrligare ; delfin- och valsafari står på programmet!

Anna Busk gästbloggar på Resesidan.se och denna gången läser vi om den underbara Karibiska kryssningen.

Grenada, avkoppling och Rom Punch

Kom med till Grenada, avkoppling och Rom Punch och härliga bad.

Den tredje hamnen vi besöker på vår resa är St George´s på Grenada. Grenada ligger längre österut än Aruba och Bonaire och har ett tropiskt klimat, som dock mildras något av passadvindarna. Vi närmar oss inte förrän på eftermiddagen och redan på långt håll går skillnaderna mot Aruba och Bonaire att se. Det här är både en betydligt grönare och markant mer kuperad ö.

Vi har bestämt oss för att inte göra någon organiserad utflykt här, för att även ha möjligheten att gå lite på egen hand och utforska saker i egen takt.

Resesidan.se om Grenada

När båten väl lagt till väller människorna av i en aldrig sinande ström och jag förundras över hur många vi faktiskt är ombord! Vår kapten, som är exceptionellt duktig på att informera om allt man kan tänkas vilja veta, har berättat att vi är 2135 passagerare och 883 crew ombord. Av dessa passagerare kommer drygt 1500 från USA och ungefär 100 från de Nordiska länderna. Som en annan kapten sa en gång så kan faktiskt en kryssning ses som en liten, liten del i det globala fredsarbetet, då det är så många människor från så många olika länder och kulturer som samlas, umgås och upplever saker tillsammans! Jag gillar tanken.

Resesidan.se om Grenada

Vi styr stegen upp mot Fort George, som ligger på en höjd ovanför staden, och varifrån man får fin överblick över både hamnen och staden. Det är inte svårt att hitta, trappan uppåt är väl utmärkt. På vägen upp blir vi stannade flera gånger av lokalinvånare som erbjuder sig att skjutsa oss till olika sevärdheter runtom på ön för en bråkdel av priset som rederierna vill ha för samma utflykt. Vi avböjer vänligt men bestämt och lovar att återkomma om vi ångrar oss.

Resesidan.se om Grenada

Väl uppe kostar inträdet 2$ per person, men sedan får man se sig omkring på egen hand. Fortet ger ett något slitet och förfallet intryck, men vyerna är definitivt värda pengarna. Fortet byggdes redan i början av 1700-talet och har varit i bruk på olika sätt i princip hela tiden sedan dess. Idag hyser det den lokala polisstationen, men övriga delar är öppna för allmänheten.

Resesidan.se om Grenada

Vi går varvet runt och tar åtskilliga kort, innan vi tar bakvägen ner mot staden och småbåtshamnen. Efter att ha rest mycket runt Medelhavet är man vid att det finns ett i det närmaste oändligt antal restauranger, caféer och barer att välja på, men så är det inte här. Längs strandpromenaden är det fisket och fiskebåtarna som är i fokus och de två restauranger vi hittar ligger allra längst bort där vägen slutar. Vi väljer att sätta oss på BB´s Crabback, en restaurang som vi av en slump sett ett reportage om på intern-TV:n på båten.

Ett synnerligen oansenligt yttre, men med ett mysigt inre med veranda mot havet. Här spenderar vi ett par avkopplande timmar med varsin Rum Punch och wifi, en lyx vi inte haft tillgång till på nästan en vecka, innan vi går den korta biten tillbaka till båten. Imorgon ser jag fram emot Barbados, som är den ö jag längtat mest efter att få se!

Resesidan.se om Bonaire

Bonaire, dykarnas paradis

Idag fortsätter Anna Busk sin reseberättelse från Bonaire, dykarnas paradis.

Bonaire är storleksmässigt den mellersta av ABC-öarna, men har betydligt färre invånare. Inte heller drar den lika många turister som systerön Aruba. Och de som kommer hit har framför allt en sak som förenar dem – intresset för dykning och snorkling. Det nästan overkligt turkosblå vattnet är också det första som möter mig när jag kliver ut på balkongen på morgonen.

Runt Bonaire löper ett helt unikt korallrev med en fantastisk fauna av fiskar och andra havslevande djur. Huvudstaden heter Kralendijk, som är det holländska ordet för korallrev. Det är lätt att förstå att detta är dykarnas paradis.
Resesidan.se om Bonaire

Vi däremot, är mer intresserade av att se hur Bonaire tar sig ut på landbacken och har valt att åka på en sightseeingtur även idag.

Turen startar norrut längs västkusten och överallt ser vi folk som dyker och snorklar! Vår guide berättar om Bonaire medan vi närmar oss vårt första mål, sjön Gotomeer, där vi ska få se flamingos i deras naturliga miljö. På vägen ser vi också leguaner och ett termitbo i ett träd, saker som vi nordbor verkligen inte ser varje dag.

Resesidan.se om Bonair

Södra delen av Bonaire består av lågland, men vi har hunnit en bit norrut och här är landskapet mer kuperat. Chauffören krypkör uppför de stundtals riktigt branta backarna, medan vi gör vad vi kan för att fotografera de ståtliga flamingosarna när de under korta ögonblick har huvudena ovanför vattenytan. Det är inte lätt!

Vi åker vidare mot Rincon, som efter Kralendijk är en av de större orterna på ön. Här bor knappt 2000 av öns 19000 invånare. Vi stannar vid Rose Inn, en restaurang känd för sin getstuvning och sin leguansoppa. Det är – tack och lov – inget av detta vi ska smaka, utan vi ska få provsmaka den lokala kaktuslikören. Guiden berättar att den doft vi känner kommer från just leguansoppan, och trots att magen nästan vänder sig ut och in vid tanken på att äta ödla, så måste jag tillstå att det doftar gott!

Resesidan.se om Bonaire

På 1600-talet, när Bonaire var en del av Nederländska Västindiska kompaniet, tvingades afrikaner att arbeta som slavar vid saltgruvorna på den södra delen av ön. De flesta av dem bodde i Rincon, varifrån det tar sju timmar att gå till saltgruvorna. Den sträckan gick de varje söndagskväll, för att jobba hela veckan innan de på fredagskvällarna återigen vandrade de sju timmarna tillbaka till Rincon.

Resesidan.se om Bonaire

Vid saltgruvorna finns fortfarande de hytter som slavarna bodde i kvar. De står i två rader precis vid strandkanten och i dessa fick de trängas elva personer i varje, på en yta som är ungefär 2×2 m. Det är omöjligt att föreställa sig hur det gick till!

Saltgruvorna är än idag igång, men med mer moderna metoder och de vita och rosa saltsjöarna sträcker sig över stora områden. Vi återvänder till båten, med en hel del ny kunskap och nya perspektiv på vår egen tillvaro. Imorgon väntar Grenada!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén