Valsafari på Saint Lucia? Är det ens möjligt? Anna Busk skriver om sitt besök på St Lucia, med hopp om valar.

Den femte ön vi besöker är St Lucia. Idag ska vi åka på val- och delfinsafari, något vi sett fram mycket emot. Självklart finns ingen garanti för att vi verkligen kommer att få se några valar, men vi håller tummarna!

På förmiddagen går vi en liten sväng i butikerna i terminalbyggnaden och hittar en skylt vi aldrig har sett förut… Redo för jordbävningar? Det har överhuvudtaget inte slagit mig att vi är i en del av världen där sådana kan inträffa! Och det är helt klart mycket man ska hålla sig borta ifrån, ifall det skulle bli jordbävning.

Valsafari på Saint Lucia

Något inhandlat blir det inte, utan vi går tillbaka till båten för att äta lunch innan vi beger oss ut på safarin.

Plötsligt hör vi musik på avstånd och snart ser vi en parad komma gående, med flera olika orkestrar och då minns vi att vi fick veta innan vi åkte att vi skulle komma till St Lucia på dess nationaldag! Och firar gör man uppenbarligen ordentligt.

Laddade för en eftermiddag till havs beger vi oss iväg. När vi fortfarande var kvar hemma tänkte vi att det kanske kunde bli kyligt ute på havet, så vi tog med vindkläder att kunna dra på oss. Så här i efterhand framstår det som lite fånigt. Kyligt?? I Karibien?? Nja… Men möjligen skulle man kunna använda kläderna för att skydda sig mot den obarmhärtiga solen som ständigt gassar. Jag smörjer mig med tjocka lager solskyddsfaktor 30…

Valsafari – konstig känsla när det är så varmt

Vi plockar upp passagerare från ytterligare ett kryssningsfartyg och styr utåt. Det vågar en del, men inte så att vi mår illa. Vi ska ut på riktigt djupt vatten, ju djupare desto bättre. Sedan är det bara att speja, vänta och hoppas. Kaptenen uppmanar oss att vinka, peka och ropa om vi skulle få syn på någonting ovanligt. Han försäkrar oss att de nästan alltid ser någonting, i 85% av alla turer har de lyckan med sig. I början är stämningen på topp, alla dricker rum punch, äter popcorn och hänger över relingen för att se så mycket som möjligt. Efter en stund ropar någon till och pekar föröver – och där ser vi en delfin som hoppar! Lyckan ombord är fullständig när ytterligare en visar sig till höger om båten!

visar sig till höger om båten!

Sedan blir det dessvärre inte så mycket mer. Kaptenen åker längre söderut än han brukar, och ger oss en vacker vy över Pitonerna, men några valar vägrar dyka upp. Han har kontakt med andra båtar i området, men ingen har sett någonting.

Men vi sörjer inte för det, även om det naturligtvis hade varit häftigt att ha fått se en val på nära håll. Vi hade en trevlig eftermiddag på båten och fick dessutom se de regnskogklädda vulkanerna The Pitons på nära håll, och det är inte fel det heller!