Den har kallats för världens farligaste gångväg, El Caminito del rey, Kungarnas väg, klänger sig fast på bergsväggen upp mot 120 meter över havet. Det är inget för den som är höjdrädd. Delvis är gångvägen smal och slingrig andra delar bred och avkopplande vacker. Allt avslutas med en hängbro mellan två bergsväggar med forsande vatten nedanför.

 

Vi tog en buss från centrala Málaga runt 08 på morgonen, det tar en timme att åka mot bergen där världens farligaste gångväg, Caminito del rey finns. Vi hade köpt turen genom Get Your Guide, smidigt och enkelt. Ett par klick på hemsidan och betalning så var det klart. När bekräftelsen kom stod det vart man skulle vara för att kliva ombord på bussen. Denna tisdag morgon var bussen helt full, vi var 50 äventyrslystna gäster från hela Europa.

Caminito del rey vackert och läskigt

Bussen parkerade vid en plats som låg cirka 2 km från startplatsen. Hela området är ett naturreservat och är otroligt vackert. Under resan mot bergen berättade vår guide mer om historien till denna märkliga gångväg och varför den en gång i tiden byggdes. Tidigt 1900-tal var behovet av elektricitet stort och man ville nyttja vattnet i bergen för att skapa dammar och forsar som skulle driva turbiner som i sin tur genererade el.

Vägen kom att byggas mellan två byar och användes inte bara av arbetarna kring elprojektet utan skolbarn och hemmafruar vandrade här, utan skyddsnät, till skolan, affären och för att träffa vänner. Anledningen till att vägen byggdes var för att man enkelt skulle underhålla floden som skulle driva turbinerna.

Vandringen delades upp i två delar, den första etappen lite enklare vandringar med bredare stråk och den sista delen med smalare och högre stråk. Det gjorde med att spänningen hela tiden byggdes upp inför Grand Finale, hängbron mellan bergen.

Innan starten fick alla en hjälm, det kan falla småstenar från bergen och det fanns möjlighet att gå på toaletten. Vandringen skulle ta cirka tre timmar totalt. I kilometer skulle vi gå cirka 8 kilometer.

Stängt för att stärka broarna från bergsväggen

De första vägarna som fanns är från tidigt 1900-tal. Idag är det i stort sett bara ruiner kvar. Den nya vägen är delvis byggd på den gamla. Caminito del rey var länge stängd då den var alldeles för farlig att gå på men efter många års renoveringar öppnades vägen igen 2015. Under renoveringen så använde man sig utav sjömän för att bygga den nya vägen. Sjömännen var vana att både klättra och jobba i höga höjder.

Nervös start inför första etappen, det bär utför

Tillsammans så börjar vår vandring längs med bergsväggarna. Den första delen är den nyaste, här är bryggorna breda och fina. Under bryggan/gångvägen vi går på ligger rester av de gamla vägarna, gjorda delvis i betong. Vi vandrar längs med små vattenfall, höga klippor och slingrande vägar, hängandes från berget. Så här i början är det mer spännande än otäckt.

Området är otroligt vackert och det flyger fåglar under och över oss. De flesta av dem är gamar. Vår guide försäkrade oss att de inte äter skadade turister utan smådjur som finns där. Jag vet inte om vi vart lugnare för det…

Caminito del rey fascinerar

Man kan inte sluta att förundras när man promenerar här, hur byggde man allt detta en gång i tiden, och med enkla redskap och kanske utan några livlinor. Samtidigt fascineras man av både natur och hur det då och då kittlar i magen av hur högt upp man är eller hur smalt det är.

Hela promenaden är som gjord för att fotografera och posta på sociala medier. Resesidan på Instagram har gjort det samma, där kan ni även se en kort liten film som verkligen visar hur högt upp vi är. Klicka här. 

Vägen leder fram till den ökända hängbron…

Jag tycker att den mest intressanta och “kusliga” delen är den sista av de tre som man har delat upp vandringen i. Här är bergen tätare varandra och här har man även kommit upp till de högre höjderna. Jag kan få kårar längs med ryggraden bara av att tänka på hur man för 100 år sedan vandrade här, utan räcken. Vägen verkligen slingrar sig fram de sista, in och ut i raviner och runt bergskrökar. Allt som sedan skall leda fram till den ökända hängbron.

Så till slut dök den upp, den beryktade hängbron, i slutet av ravinen, mellan två bergspass. En mäktig syn. Vandringen hade varit lugn och fin men nu kände man riktigt hur vinden pressades in mellan de två bergssidorna. Väl ute på hängbron, som förövrigt har galler till golv, så ser man rakt ned och här märker man av vinden. Lite lätt gungning i bron, det kändes inte helt okej.

Vår grupp var cirka 20 personer och man släpptes över i mindre grupper om 3-4 personer. Jag fick gå över ensam. Jag vill säga att jag hade respekt för det hela, var inte rädd men det fanns ett lätt obehag. Väl på andra sidan blev nedgången mot marknivå väldigt brant. Den sista biten var nästan den mest läskiga av alla. Bara berg och stenar vart man än tittade.

Från det att man kommit ned på marken igen har man ännu cirka 1 kilometer att gå dit bussen står och väntar. Vid parkeringen finns toaletter och små kiosker som säljer dryck och snacks. Det var väldigt varmt att gå och vi drack inte så mycket eftersom man inte kunde gå på toaletten under turen så de kalla ölen som fanns att köpa var väldigt goda.

Träningsvärk dagen efter

Bussturen till Malaga var tyst, många somnade. Det hade varit en otroligt kul och spännande vandring och nu när man slappnade av i bussen kände man av att man spänt sig omedvetet En skön värk i hela kroppen. Om ni skall ut och vandra, kom ihåg bra skor, ledig klädsel och solskydd i ansikte och på kroppen.

Helt klart värt varenda krona! Så kul att ha fått göra detta och jag gör det gärna igen om några år.