Inom två dagar hade vi sett fyra av de Fem Stora, Big Five. Skulle vi hinna få se den femte med? Safari Madikwe fortsatte att leverera.

En mätt lejonhane slappar

Det finns en stor fördel med att vara på safari i Madikwe och det är för att det är malariafritt här. Nästan alla andra parker drabbas av myggan, men kanske det beror på bristen av vatten i området som gör det Malariafritt. Som tur är så finns det gott om andra djur att hålla kollen på. Det som slog mig när vi var ute på djurspaning var avsaknaden av fåglar.

Naturligtvis dyker en och annan häger upp men annars är det väldigt få fåglar man möter.  Redan vår första dag så hade vi sett fyra av de Fem Stora, elefant, lejon, noshörning, buffel och det vi väntade på var leoparden. En tidig morgon höll vi på att bli omkullsprungna av några bufflar som plötsligt korsade vår väg. Men det skulle annars dröja till sena kvällen dag två då vi först fick se fler än 500 stycken bufflar som samlats vid ett vattenhål.

Morgonens tur for längs med inhägnaden till parken och var ganska så odramatisk, lite elefanter och några giraffer som tittade slött fram när vi körde förbi, lite zebror som drack vatten och en och annan antilop. Det var en lugn och tidig morgon.

Tillbaka på hotellet så tog vi vår goda frukost och efter det ville vi se lite mer av vårt hotell, då vi ännu bara varit runt vår egen “by”. Det är förbjudet för turister att vandra fritt på området så vi kallade på en av receptionisterna som tog med oss ned mot huvudbyggnaden.

Lobbyn vid våra bungalows

Vackert skåp i lobbybaren

Smakfullt designat

Här stannade vi ett tag och tog lite kallt att dricka och passade på att använda Wi-Fi, som förresten, är gratis överallt på området. Det är billigt att vara här, kanske dyrt att ta sig dit och boka boende, men att leva i Sydafrika är med våra mått billigt. En flaska vin på hotellet kostade ca 80 kronor, en öl under 15 kronor. Tillbaka vid vår bungalow tog vi siesta på soldäck innan vi åkte ut på sista safarituren.

Safari Madikwe bjuder på stora och små djur

Ett av de mindre djuren

Kenneth som körde oss alla dagar hade verkligen öga för att se de mesta och de minsta. Denna lilla sköldpadda låg intill vägkanten och var på väg in i buskaget. Förutom ödlorna så var nog detta minsta djuret vi såg.

Sto-zebra, vit/svart-randigt, hanen är svart/vitr-andig…

Ganska vanlig syn var även zebrorna och efter ett tag så var man inte så “imponerad” över att se dem i flock. Det är kraftfulla djur som är otroligt snabba och starka både i benen och käften och absolut att se upp med.

Vi tog en tur tillbaka mot den närmsta dammen som fanns vid vårt hotell för det skulle finnas en större flock elefanter med barn där, så Kenneth rattade oss rakt igenom bushen för att komma fram.

När vi väl var på plats så fick han kallelse över komradion och bad oss alla sluta fota och filma för nu skulle vi åka iväg. Vi var alla nyfikna på vad som skulle komma men Kenneth var tyst och körde på. Bort från alla farbara vägar, in bland snår och buskar och det var en otroligt dålig väg att ta sig fram på då sylvassa stenar stack upp genom marken. Framför oss såg vi två andra bilar som var på väg åt samma håll, så vi hoppades på det skulle vara något spännande att se. Väl framme så ligger det en liten gepardhane under ett träd och tyst ropar efter sina bröder.

Gepardunge

Kenneth berättade att parken hade fått in fem stycken geparder från en annan park, bara några veckor innan vår ankomst och dessa var inte så vanliga att få syn på. Bröderna till denna var ute på jakt och hans svaga gnäll var att hålla kontakten med dem. Vi var knappa tre meter från denna vackra hane och han brydde sig inte speciellt om oss. Härifrån for vi sedan nästan tvärs igenom hela parken för att möta den unge och mätta lejonhanen. Kenneth parkerade bara någon meter ifrån och där låg han och andades tungt. På vägen dit såg vi en halv uppäten zebra och det var denna unge hane som hade haft en festmåltid. Praktfull syn att skåda lejonhanen på nära håll, otäckt var det samtidigt, speciellt när han plötsligt reser sig upp och visar hur stor han är. Ett slag av en av hans tassar och livet kunde tagit slut där och då.

Solnedgång i Madikwe

Tradition med Sundowners

Precis när vi stannade bilen för att ta våra kvällsdrinkar så visade det sig att vi fått punktering, igen, på ett av hjulen. Kenneth kontaktade vår lodge som skulle skicka ut nytt hjul med det skulle dröja över 1,5 timmer innan det var på plats, solen var på väg ned och snart skulle det bli kolsvart, mitt ute i nationalparken, omringade av alla möjliga farliga djur. Vi kan lätt konstatera att det gick åt lite extra gin denna dag.

Lugna samtal i väntan på däck.

Vi hade otroligt trevligt ressällskap, ett yngre par från England som var på bröllopsresa och ett äldre engelskt par som ofta var i Sydafrika på semester. Det var ett bra gäng och konversationen flöt på och alla minglade med alla. Hemresan till hotellet blev extra roligt då alla gin var slut, det var kolsvart ute och alla var vi superhungriga. Väl framme så fick vi överraskning då hotellet förberett en klassisk braaj (grillning) åt oss.

Många goda läckerheter fanns, grönsaker, fisk, får, nötkött…

Vackert dukat utomhus.

Det var trevligt att få avsluta kvällen tillsammans på detta sätt, vi satt alla vid ett långbord och pratade om dagens upplevelser och kommande. Vi skulle nästa dag resa mot Pretoria för att hoppa på ett av världens lyxigaste tåg, Rovos Rail (finns att läsa här på Resesidan.se), de andra stannade en natt till innan några fortsatte norr ut i afrika och de äldre paret skulle flyga hem. Nästa dag hade vi frukost innan utcheck och kl 10:00 kom en minibuss och hämtade oss för att starta den fyra timmar långa resan mot Pretoria. Vi var alla ganska så trötta och nöjda efter tre dagar på safari och tyckte att det passade oss ganska så bra, både i längd och i hur systemet fungerade med morgon och kvällsturer. Men nu var vi inställda på alla andra etapper på vår resa, tågresan, vingårdar och Kapstaden. Mycket att se fram emot!