Konungarnas dal är lika spännande att besöka som det faraonska Egypten. Det är intressant för alla, oavsett om man är 5 år gammal eller 85 år gammal. Detta mytomspunna land har så mycket att visa upp från sina glansdagar, mer än 4000 år sedan.

Konungarnas dal, Luxor, Egypten. Cirka 60 gravar dolda bland sten och sand

På västra sidan av Nilen nära den nuvarande staden Luxor och det forntida Thebe, ligger Komungarnas Dal. Där byggdes gravar för faraonerna under Nya riket, tiden för 18:e till 20:e dynastierna. Dalen är delad i en östra och en västra del, och de viktigaste gravarna finns i den östra. I den västra finns för närvarande endast en grav, som är öppen för allmänheten.

Dalen användes från ca 1539 f.Kr. till ca 1075 f.Kr. och innehåller hittills upptäckta omkring 60 gravar. Den äldsta är Totmes I (Thutmosis I) och den sista är sannolikt Ramses XI.

I Konungarnas dal finns också gravar för favoriter inom den egyptiska noblessen och deras hustrur och barn men också ett antal av faraonernas hustrur. Drottningarnas dal påbörjades ungefär vid tiden för Ramses I. Även efter detta hände det att drottningarna begravdes tillsammans med sina män.

Konungarnas dal ingår i världsarvet Forntida Thebe, vilket upptogs på Unescos världsarvslista 1979.

Vackra målningar i en av de många gravarna

Man kan inte låta bli att förundras över hur man har lyckats skapa dessa otrolig gravar. Dåtidens redskap var ju på långa vägar lika avancerade som vad dagens är. När en Farao blev vald så började man att bygga på dennes grav och fortsatte så tills Farao dog. Det gör att några av gravarna här är på flera hundra kvadratmeter  och andra bara ett par. Exempelvis så är ju Tut-anch-Amons grav en av de minsta då han bara regerade i några år. Däremot var det hans grav som fick störst uppmärksamhet när den upptäcktes av Carter på tidigt 1900-tal. Graven var helt intakt och man fann otroliga mängder med bland annat guld. Fynden från Tut-anch-Amon är så många att det upptar hela det övre planet på det Egyptiska Muséet i Kairo. När Farao begravdes så skickade man med små skepp, en armé, gåvor och mutor så han säkert kunde ta sig över till livet på andra sidan och där behöver Farao alla sina saker.

Tut-anch-Amons grav,väggarna klädda i guld

Allt eftersom åren gick så ändrades även modet på gravarna. Några har fantastiska entréer och pelarsalar som leder in till det allra heligaste där själva sarkofagen placerades. Faraonerna sveptes in i linne tyg och balsamerades och lades sedan ned i olika kistor som till slut kröntes av en guldmask. Ramses II är en av Faraonerna som regerat längst och har således en stor grav. Hans grav var som alla andra plundrade när man upptäckte den. Många undrar naturligtvis hur man vet till vilken farao som graven är gjord. Väggarna smyckades med texter från dödsboken, så Farao säkert skulle ta sig förbi alla prövningar för att komma till himlen och bland texter och målningar över Faraos goda gärningar så skrev man även in hans sigill, en cartouche.

Tut-Anch-Amons sigill

Det är ett evigt skrytande på dessa väggar som målades i gravarna, Faraonerna ville ju visa sig från sin alla bästa sida. Några visar alla tempel och byggnader man gjort för de olika gudarna, andra målar offergåvor i form av kor, gäss och andra födoämnen. När väl resan genom dödsriket var klart så förenades Farao med sina anfädrar, som en stjärna på himlen.

En av de större gravarna i Konungarnas dal.

Det bodde tusentals med arbetare på Västbanken, där alla gravar är. Västra sidan av Nilen ansågs vara begravningsplatsen, solen går upp i öst och ned i väst. Dessa arbetslag bodde här med sina familjer och här fanns, arkitekter, designers, byggmästare, skulptörer och andra viktiga hantverkare. De tyngre arbeten utfördes av gruvarbetarna som fick gräva sig in i berget. Som tur är så är det sandsten, vilket inte är lika svårt att ta sig igenom som exempelvis granit. Många var det som omkom när gravarna byggdes, felkalkyleringar av arkitekter, berg som gav vika, damm, sten , ras och utslitna kroppar.

Eftersom gravarna varit helt slutna efter en begravning så har alla färger bevarats, man har väldigt svårt att tro att det är målningar som är över 4000 år gamla som idag lyser starkt med sina färger. Det är fantastiskt. En gång i tiden fanns det även dödstempel till vart och en av gravarna. Idag är det inte många kvar, en del stenmonument finns kvar men den mest berömda av alla tempel är den som tillhör den kvinnliga Faraon Hatshepsut.

Vy överHatshepsuts Dödstempel. Man kan göra en vandring från Konungarnas Dal, över bergen, ned till templet.